31 May 2009

På milligrammet

I min ägo är sen några veckor en digital våg! Halleluja. Den heter Salter, går på batterier och blinkar gram eller oz i displayen. Den är inhandlad på storköpet och kostade inte ens £10. Jag är med i matchen! Inga recept är omöjliga, inga milligram för få. Det blir andra bullar av helt enkelt.

25 May 2009

Little Steamed Parcels of Deliciousness

Jag minns en flera år gammal diskussion i DN PåStan. Den tog avstamp i en recension av en restaurang i Gamla Stan och deras Dim sum-lunch. I sann DN PåStan-anda, handlade sen inlägg och tyckande om huruvida en äkta Dim sum-lunch överhuvud taget gick att få i Stockholm. Slutsatsen, om jag vill minnas, var att den här kinakrogen i närheten av Kornhams Torg serverade Dim sum så bra det någonsin skulle smaka.

Jag begrep ingenting. Hade inte ätit Dim sum vid det här laget och föreställde mig någon typ av kinesisk sushi. Vadå köande kinesiska affärsmän? Vad är det för fel på vår svenska gravvlacks nu då? Ja ja, JAG ska äta mina ångade grönsaksknyten i en stad där det kinesiska köket är i bättre form, tänkte jag.

Tror ni jag har ätit Dim sum-lunch i London China Town än? Nope. Men jag har just varit på Ping Pong i västra London.

Dim sum betyder "touch the heart" och serverades back in the days som tilltugg till eftermiddagstéet på Kinas berömda tehus. Man kanske tillbringat en dag längs Sidenvägen, ville ta en uppfriskande kopp yunna, få sig något i magen och skvallra lite. De här små munsbitarna ansågs ursprungligen inte som ett komplett mål och Dim sum sorterar fortfarande som "lätt" mat. De serveras t o m som frukost i Kina. Därav traditionen att äta Dim sum till lunch, gärna med familjen. Ni vet hur det är med plockmat - det pillas, prövas och är ett kul sätt att äta OCH umgås på.

Även téet verkar hänga med sen det begav sig. Témenyn på Ping Pong var i en klass för sig. Glöm påste, jag tror inte ens det fanns vanligt löste - man får en teblomma som slår ut i glaset!

Jag var så mätt, så lätt och så belåten efter den här lunchen att jag redan längtar tills nästa gång jag får lyfta av locket på en Dim sum-korg som fortfarande ångar. Jag ska inte ens ge mig på att försöka beskriva alla dumplings och andra små knyten vi beställde, vad de var fyllda med, om de var ångkokta eller friterade. Istället ska ni titta på en söt liten video med en söt Head of Chef:

how dim sum is made from pingpongdimsum on Vimeo.

22 May 2009

Sparris

I såväl Sverige som Storbritanien är vi mitt upp i sparrisyran. Sparris i risotton, till omeletten eller bara sparris med sparris och lite citronsmör vid sidan av. Men jag tänkte upphålla mig vid sparrissyran. Med en blogg som ska fyllas ges inte längre några ursäkter. För det är ett känsligt ämne, åtminstone privat så liten varning utfärdas.

Men först kan jag lugna er som går i samma tankar som jag gick i. Luktar det högst besynnerligt, och inte alls som det brukar göra när du kissar, utan närmast apa efter att du har ätit grön färsk sparris är det ingen fara. Det är inte dina njurar som har slutat fungera. Du är inte matförgiftad. Du är inte sjuk i underlivet. Däremot verkar det som att du tillhör de 22% av människosläktet som har den genetiska sammansättningen för att kunna uppfatta att det luktar apa om sparrisurin. Så du kanske inte ens behöver oroa dig för att nästa person på wc undrar vad du egentligen gjorde där inne. Och sparris har en vätskedrivande effekt så det där med toabesöket är ofrånkomligt.

Sparrisen innehåller en unik liten svavelmolekyl (S2(CH2)2CHCO2H) som inte finns i några andra grönsaker så den kallas helt enkelt sparrissyra. I mage och tarmar bryts sparrissyran ner till en radda svavel- och sulfidhaltiga sammansättningar. Det är dom som luktar apa på wc. För de hänger med hela vägen - det är ju faktiskt med urinet kroppen gör sig av med restämnen. Ju yngre och färskare sparris, desto mer apa luktar det. Alla som käkar käkar färsk grön sparris producerar svavelföroreningar i större eller mindre utsträckning. Det visar tre studier som gjordes på 80-talet. Men samma undersökningar visar alltså att bara 22% av världens befolkning bär på den kromosom som är en förutsättning för att du ska känna lukten av de här svavelodörerna. Högst fascinerande tycker jag.

Tack och förlåt.

19 May 2009

Med olivolja och citron

Oh som jag längtar efter färsk vitkål!
Den är här snart. Vilken vecka som helst.
Och jag tror den engelska kommer vara lika god som den svenska.

17 May 2009

Served 3,5

Gjorde ett klassiskt misstag idag. Köpte lammkött av bog till en lamb tagine. Bog och ben ska ju stå pall en del hopp i hagen så köttet är hårt och jag gav det 1h 40 min i grytan för att det skulle bli så där mört man vill ha det på tallriken. Men jag tänkte inte på att lammbog, av samma skäl, skulle vara så fett... Och allt fett vill man ju inte ha simma omkring i sin lamb tagine. Så när jag trimmat "excessive fat" från biten jag köpt kvarstod 520g, dvs 68% av ursprungsvikten. Det blev en lunchlåda mindre, desto mer dadlar och aprikos i grytan och precis lika gott jag som hoppades på!

15 May 2009

Bondbönan

Min käre far pratar sig gärna varm om någon typ av böna så här års. Ja, en ärtväxt menar jag då. Ingen böna eller ärta i den andra bemärkelsen. Stuvad ska den vara tycker han. Gärna med köttbullar till. I hans bok är det en av säsongens stora delikatesser!

Jag kan inte hålla isär brytbönor, skärbönor och vaxbönor. Vissa bönor går ju konservdöden till mötes och när de står i hyllan på affären är det lättare skilja på dem. Men ska jag vara ärlig, och det ska jag ju, sträcker jag mig sällan längre än till kidneybönor eller vita bönor i tomatsås. Och så har jag gett mig i kast med torkade bondbönor till en ribollita. De var svårflirtade minns jag. Blötlagda i ett dygn, kokade i 2,5h och fortfarande al dente.

Men samma böna gästar de britiska grönsaksdiskarna just nu, som sitt bättre, färska jag! Broad beans heter de här och kommer omsorgsfullt förpackade i sin tjockhudade, stora skida (de på bilden brer ut sig på en mattallrik). På rekomendation av Alan har jag prövat äta bondbönorna helt råa med grodden kvar. Lättkokta i saltat vatten och sen kylda är att fördra tycker jag. Mindre bittra så. Goda i en couscoussallad eller tillsammans med tomat, rödlök och von Greyerz sojasirapbalsamicodressing som en side dish. Kvar blir spritade skidor. Något säger mig de inte ska serveras stuvade till köttbullarna.

14 May 2009

Lokalt odlad exotisk frukt

"Devon has a great climate for growing chillies so we've decided to support British farmers in making this traditionally hot Mexican sauce". Sedär ja. Ungefär lika väntat som om Örnsköldsvik skulle ha odlat wasabirot och försett sushirestaurangerna i Stockholm med. Men det här läste jag på en alldeles riktig flaska med alldeles hot Mexican sauce, som stod på bordet på Wahaca där jag åt min middag ikväll. Det är South Devon Chilli Farm som odlar plantorna, skördar chillifrukter och skickar röd sås till Wahacas restauranger som är ett stycke Mexico market food fast i Westfield shoppingcenter.

Tacosen jag åt ställde förresten mina föreställningar om Tacos på ända. MJUKA minimajsbröd med en liten hög anchochillikryddat långkokt mört griskött med syltad rödlök på toppen. Perfekta och jättegoda.

Varje gång jag äter mexikansk mat blir jag överaskad. Glatt överaskad som idag eller besviken och totalförvirrad som på den där lilla texmexbar i Orange County i Californien. Ett stenkast från Yukatanhalvön, relativt sett, så jag hade förväntningar få the real stuff serverat. Min tallrik med Enchiladas var en sörja av bönröra, smält ost och ris som lätt kunde gått som skolmat från en av Stockholms kranskommuner. Men samma sylta serverade Fajitas på biff som var bland det godaste jag någonsin ätit.

Med oss hem från Wahaca fick vi vad som ser ut som tändstickskit. Men det är inte tändstickor. Det är små små stavar och i toppen sitter det frön av Serrano Chilli inkilade. Stavarna ska man plantera i fuktig jord och 75 dagar senare kan man mixa salsan.

10 May 2009

PIMM's

Det var en blygsam men innerlig förhoppning jag hade med dagens utflykt. För vart annars än här, bland en tredagars samling av entusiaster och yrkesutövare? När vi promenerat över Henry VIII gamla ägor under 5oo år gamla ekar, möttes vi av fler tält än vi kunde se slutet på. Men i det första vi klev in i, stod två ståta exemplar av Brother, 70-tal! Så jag hade just fått min riktiga stickmaskins-tutorial och befann mig sålunda på ett annat kreativt plan när jag oväntat sprang in i en gammal kär bekant från en och annan sommarkväll.

Plötsligt stod jag där, i gassande solsken, med gräs under fötterna och ett glas Pimm's i handen. Just som det ska vara. Och äntligen i rätt land. För om det är något jag förknippar Storbritanien och sommar med, så är det Pimm's!

James Pimm är den som kan ta åt sig äran, en krögare i London på 1840-talet som mixtrade med kryddor och gin i sin digestif efter ostronen. Hans "No. 1 Cup" är en klassiker än idag. Detta kryddade gin som med is + soda + grönsaker + frukt*, ofta serveras ur kanna och slinker ner som läskeblask. Den vi fick på Slöjd- och Hantverksfestivalen idag, serverades med Schweppes Lemonade och det utnämner jag till bästa Pimmsvirket här och nu. Vi skålade för Handarbetets ädla konst. Och sommaren såklart.

* Myntablad, apelsin, gurka och jordgubbar.

6 May 2009

Ryvita de luxe

Idag ska jag baka knäckebröd.
Det är första gången för mig.

4 May 2009

Aktivitet brunch

Jag skulle vilja bjuda ett par vänner på brunch, här hemma hos oss, runt bordet som bara har 3 stolar (men vi har 4 av tallrikar, koppar och vinglas).

Det finns många och bra skäl till den här brunchen; vi får umgås med N och M i minst 2 timmar, vi kommer äta god mat som man inte äter så ofta (bild), det blir trevligt, det vore en artig gest och inbjudan tillbaka. Och framförallt får jag tillfälle göra mig till lite i köket. Så jag nämnde idéen för J. Han funderade ett litet tag, såg lagom entusiastisk ut och gav mig kommentaren "Jag vet inte riktigt... Vad äter man då?" HALLÅ. Mat är min hobby är min talang. Att komponera smaker, varmt och kallt kan motivera mig stanna upp så här sent. Bara en sån sak. Make a wish baby!

2 May 2009

Småkakor och storbolag

Längst in i vårt kylskåp har den här gubben glasburk gömt sig. Och han har verkligen lyckats hålla låg profil, för vår lilla kyl ger inte direkt plats till en skog av glasburkar att komma bort ibland.

För egen del har jag nonchalerat vår Hazelnut Chocolate Spread stenhårt i tron på att den passerat sitt bästföre-datum sen länge. För visst är det så med glasburkarna i kylen att även om man inte rört dem på 3 månader - för man äter ju inte syltlök till så många rätter - har man örnkoll på vad som finns i varje burk och vart de står. Istället har jag överlämnat den här burkens öde åt J som var den av oss som i något il handlade Hazelnut Chocolat Spread. Men hur sötsugen han än varit i perioder (läs: slutat snusa) har den här burken fått stå i fred.

Green & Black's är ett chokladmärke som gått samma väg som Ben & Jerry (glassen). Initierat av eldsjälar som från början var inne på organiskt odlat och Fairtrade. De satsade i liten skala men med perfekt tajming och fick sålunda snabbt och lätt rull på affärer och chokladkakor. 14 år senare knackade Stora Chokladjätten (Cadbury; Storbritaniens Marabou) på dörren och kunde lämpligt nog skjuta till det kapital som en expansion förutsatte. Även om Cadbury som ny ägare, bedyrar att Green & Black sköts som ett unikt, fristående varumärke har ju såklart lite av under dog-glansen gått bort. Men deras choklad, kakaopulver, cookies håller fortfarande hög kvalitet och är en stor favorit hos mig. Och med Green & Black i familjen är nyligen ALL Cadburys mjölkchoklad Fairtradecertifierad! Det är ju ändå hedersvärt.

En dag i baktagen, inspirerad av Underbara Clara och med ett obevekligt sug efter mördegskakor (short bread, som det heter här) fick choklad- och hasselnötscremen bli mina matskedar nougat! Tänk er Nutella men med en rikare chokladsmak. Eller som en chokladsockerkakssmet med hasselnötsmassa i. Yum såklart. Alldeles för sött för mig på toasten men toppen att baka, fylla och glasyrera med.

1 May 2009

Books for Cooks

Som konsument av musik, innan fildelning, Pirat Bay och Spotify var på allas läppar, gick man till skivbutiken. Popsnöret bläddrade bland CDisarna sorterade som Pop & Rock. Ville man digga till The Coasters letade man förslagsvis under Rhytm'n'Blues. DJs med dansgolv att underhålla stod dubbelvikta över backarna med 12" vinyl.

Nu, år 2009, håller ju skivbutiken gå samma öde till mötes som dinosauren men tänk er istället en bokhandel lika välsorterad och systematiskt presenterad. Där var jag idag! Hyllorna är märkta efter kategorier som BBQ, Cakes, Party, Bread, Seafood osv och kokböckerna sorterade därefter. Nästa vägg är tilldelad världens alla kontinenter ner på landsnivå (Sverige under "Scandinavia" med ett uppseendeväckande omodernt urval böcker och titlar). Kokbok galore med andra ord.

När man har dräglat klart över alla vackra bilder och inspirerande uppslag och samtidigt jobbat upp aptiten, då, då kliver man längre in i lokalen för att äta maten ur samma böcker! Underbart. För där står det en glad bokhandelsidkare med franskt (såklart) ursprung och rör i grytorna på den lilla spisen när han inte dirigerar den timmeslånga kön med gäster.

Dagens meny var 1) Tomato, Feta, Almond and Date baklava, 2) Chicken, Pumpkin & Chickpeas, 3) Butterscotch Pecan Cheesecake. Kokböckerna ur vilka recepten var tagna ur var on display framför den glada fransosen. Mitt emot mig satt Hanna, en god vän gästandes från Stockholm som grädde på moset.

Sen till en något förbryllande detalj. Jag trodde jag hörde fel fram till dess vi tog notan - kalaset kostade £5 för 2 rätter, £7 för 3 rätter. Så billigt och gott kommer man liksom inte undan i den här stan. Books for Cooks är i sådant fall undantaget som bekräftar regeln.

Den här lilla pärlan ligger på samma gata som förlagan till the Travel Bookshop, känd från filmen "Notting Hill". Men låt er inte luras av turisterna som flockas där. Det är på andra sidan gatan som bokhandeln ni ska spana in ligger.