15 May 2009

Bondbönan

Min käre far pratar sig gärna varm om någon typ av böna så här års. Ja, en ärtväxt menar jag då. Ingen böna eller ärta i den andra bemärkelsen. Stuvad ska den vara tycker han. Gärna med köttbullar till. I hans bok är det en av säsongens stora delikatesser!

Jag kan inte hålla isär brytbönor, skärbönor och vaxbönor. Vissa bönor går ju konservdöden till mötes och när de står i hyllan på affären är det lättare skilja på dem. Men ska jag vara ärlig, och det ska jag ju, sträcker jag mig sällan längre än till kidneybönor eller vita bönor i tomatsås. Och så har jag gett mig i kast med torkade bondbönor till en ribollita. De var svårflirtade minns jag. Blötlagda i ett dygn, kokade i 2,5h och fortfarande al dente.

Men samma böna gästar de britiska grönsaksdiskarna just nu, som sitt bättre, färska jag! Broad beans heter de här och kommer omsorgsfullt förpackade i sin tjockhudade, stora skida (de på bilden brer ut sig på en mattallrik). På rekomendation av Alan har jag prövat äta bondbönorna helt råa med grodden kvar. Lättkokta i saltat vatten och sen kylda är att fördra tycker jag. Mindre bittra så. Goda i en couscoussallad eller tillsammans med tomat, rödlök och von Greyerz sojasirapbalsamicodressing som en side dish. Kvar blir spritade skidor. Något säger mig de inte ska serveras stuvade till köttbullarna.

No comments: