5 July 2009

AGA, del 2

Det var egentligen en specifik undran som väckte idéen om att skriva om Agaspisen här på You will eat it and you will like it. En fråga som legat och puttrat ända sen jag för första gången såg en Agaspis i bruk. Det här var en bit ut på landet i Kent, söder om London, i Maj 2005. Ägaren - smickrad av mitt intresse över hans spis, vars slag jag bara hört talas om men inte sett förut - kunde faktiskt ge mig en komplimang tillbaka och berättade att den och jag kom från samma land!

Vad jag har undrat är varför tillverkningen av Agaspisar flyttade från Sverige till England? Med följden att de har en högre status här än i Sverige. Faktum är att de nog associeras till den engelska landsbygden mer än något annat. Men faktum kvarstår. Agaspisen är en svensk uppfinning som såg dagens ljus redan 1929. Vad hände liksom?

Jag har funnit att det är en mycket behjärtansvärd sak som drev Agaspisens upphovsman Gustaf Dahlén, att uppfinna den. Sjukdom höll Dahlén på hemmaplan i början av 20-talet. Han fick upp ögonen för hur utschasad hans kära fru Elma blev av allt köksarbete, framförallt matlagningen. Så Dahlén gav sig i kast med att ta fram en spis som skulle ha alla matlagningsfunktioner man kunde önska, stå varm 24/7 OCH hålla huset varmt. Och gubben var ju blind sen många år (han utvecklade även industrigaser så kraftfulla att de kunde lysa upp en hel fjärd från en fyr - experiment som slutade i en olycka som tog hans syn) så nog kunde han lägga "lättanvänd" till kriterielistan alltid.

Dahlén laborerade i sju hela år innan spisen introducerades på marknaden. Jag har finkammat internet på info och funnit att "the Kitchener" var en engelsk gjutjärnspis som stod och tuffade redan på mitten av 18oo-talet. Över åren utvecklades the Kitchener och kopierades bland andra av Rayburn, ett annat spismärke som är vida omtyckt och använt. För mig låter det högst troligt att Dahlén hämtade inspiration härifrån och utvecklade befintlig teknik.

Dahléns Agaspis vann mycket riktigt mark i dåtidens England. Försäljningen gick så bra i början av 30-talet att en licensierad importör började tillverka Agaspisar i Slough. Agaspisen marknadsfördes aktivt under 30-talet och en viss Ogilvy var visst inblandad. Han var från början försäljare, gav ut en bok om konsten att sälja Agaspisar och grundade sen Ogilvy & Mather - en world wide reklambyrå som fortfarande heter så. Fler annonser och Agaspisens 80-åriga historia kan man läsa mer om här.

Kanske är det så enkelt att svaret på min undran varför Agaspisen inte överlevde i Sverige - utan England - är utbud och efterfrågan, en av marknadsekonomins heliga lagar.

Gustav Dahlén frånträdde ledarskapet på bolaget AGA vid hans död 1937 och tillverkningen av Agaspisar upphörde helt i Sverige 1957.

2 comments:

Dahlstrom said...

Hej vännen, spana in den här. Inte för att dom har AGA men något säger mig att du gillar "släkten"...

www.landstil.com

Dahlstrom said...
This comment has been removed by the author.