29 September 2009

Steel yourself

Jag hade två sätt få mina köksknivar vassa på hemma i Stockholm. Ett: jag lindade in dem i gårdagens DN och knöt snöre runt för att kunna frakta med dem på Norrtäljebussen till pappa. Han har en eldriven slipsten i sin bod som vi hällde vatten över och drog igång någon gång per år. Ser man inte upp, riskerar man slipa ner knivarna på en sån istället för att bara vässa dem men å andra sidan kan man klyva en vattenmolekyl med dem sen. Två: jag lindade in dem i gårdagens DN och knöt snöre runt för att kunna lämna in dem hos skomakaren på vägen till jobbet för att sen hämta ut dem samma kväll. Ett tredje, lättare och bättre sätt hade ju varit att införskaffa ett bryne.

Jag har försökt hos ett par "Shoe Cutting and Repair"-gubbar i västra London men har slutat fråga. Varje gång tittar de på mig som om jag kom från ett annat solsystem. Point taken. Man vässar inte sina Victorinoxknivar hos skomakaren här.

Men sen i söndags eftermiddag är mina köksknivar vasssssa igen. De blev ruggigt bra faktiskt. Och jag har lärt mig ett fjärde sätt slipa dem på! Med kökschefssbrynet - ett diamond "sharpening steel".

Brynet var liksom platt och inte stavformat. Tekniken jag fick lära mig var att hålla brynet stilla och stadigt stående mot underlaget. Man för eggen på en sida i taget, i cirklar mot stålet. Från spets mot skaftfäste. Helt klart mycket säkrare och lättare en den där andra metoden (kniv mot bryne i luften - swish chop chop) man ser de slänga sig med i charken. Är man högerhänt är vinkeln mot stålet lite större för knivens vänstra sida, 30 grader ca. För att kniven ska skära rätt. Eller nåt. För innan kökschefen (million thanks James!) släppte loss mig på hans bryne fick jag noga anvisningar.

Och vad jag gör i ett restaurangkök är en bra fråga. Faktum är att jag är ganska överaskad själv. Mitt territorium är för all del golvet utanför. Jag, servitris? Jag vet, det är en tanke som inte riktigt tar fäste i min föreställningsvärld heller. Och det är en lika surrealistisk känsla där och då. But a girl has gotto do what a girl has gotto do.

25 September 2009

Bangla Galore

Är inte Brick Lane a l l t i d en curryfest?

24 September 2009

Välgörenhetsfika

Imorrn arrangeras en behjärtansvärd och välorganiserad aktivitet på ett café nära mig!

MacMillan cancerfond, uppmanar sina supporters att bjuda in på kaffe och samla in pengar till MacMillans verksamhet. Så hade jag varit lite försigkommen, hade jag kunnat registrera kaffestuga "You will support it and you will like it". Sen hade jag bjudit in vänner och bekanta hem till mig och sålt min hembakade sockerkaka för £100/hg. Pengarna jag skrapade ihop hade jag sen skickat i en påse till MacMillan som de i sin tur sett till gick till familjer drabbade av cancern.

Man har även initierat ett fint samarbete med stickare världen över. The Knitter Magazine har engagerat designers som konstruerat och delat med sig av mönster på stickade plädar, av typen "lapptäcke". Imorgon bitti ombeds man bidra med en färdigstickad "lapp" 20x20 cm stor och samla sin syjunta. På kaffestugan monterar man ihop dem och får förhoppningsvis ihop till en hel pläd som sen skänks till frusna själar som kämpar mot cancern. Så hade jag varit lite försigkommen 2 hade jag rotat bland mina 3 påsar restgarn, stickat på to join the movement... Istället (eftersom jag varit försigkommen på andra fronter lately) önskar jag MacMillan allt det bästa och hoppas folk fikar länge imorrn bitti!

23 September 2009

Loose versus bagged tea

När jag bodde i London för första gången 2003-2004, som student, gick det upp för mig att påste är det britterna dricker. Och att det blir g o t t te, fjärran Lipton's gula små påsar som är standard på konditori eller efter bricklunchen. Sen dess, har jag alltid kommit hem från besök i London med små upplag av påste. I synnerhet PG Tips som jag började dricka med mjölk, under the influence.

Jag är fortfarande glad i PG tips med mjölk och prövar mig sakta igenom det digra sortimentet i jakten på det godaste Earl Grey på påse. Om det nu inte vore för herr Gan Lu (i sin orökta version, OBS!) som har fått mig på andra tankar. Våra vägar korsades i Stockholm i somras. Inhandlat på Bönor och Bakat i Västermalmsgallerian, transporterat fram och tillbaka till Tjockö för att förgylla frukosten och som sista kopp tjäna som kvällste hemma i Notting Hill.

Gan Lu kom som löste och är en beprövad blandning av Jasmine och Bergamot. Lite grönt och lite svart alltså. Så halvfermenterat liksom, likt ett Oolong, fast parfyrmerat. Bästa starten på dagen om ni frågar mig.

Nu är det sen länge slut och uppdrucket och att hitta Gan Lu i London visade sig vara svårare. Jag handlade en tillfällig stand-in för herr Gan Lu här, på Tea Palace i Covent Garden. Flådigt ställe men det Earl Green jag köpte motsvarande inte förväntningarna priset väckte (125g för £6.95, dvs dryga 90 SEK). Butiker som säljer löste av hög kvalitet till ett bra hektopris över disk, verkar vara ganska lätträknade här. I Stockholm är det utbudet bättre. Min poäng är väl egentligen att omväxling förnöjer och som en kommentar till min förra post, att påste får hjulen att snurra i den här stan.

19 September 2009

British Food Fortnight

Med start idag och 2 veckor framöver slås det ett slag för det Britiska köket. Det är en satsning med det hedersvärda syftet att engagera butiksled, restaurang- och cateringindustrin, utbildningsväsendet och voluntärsektorn. Tanken är att vi konsumenter ska bli nyfikna på "närodlat" och handla, äta, dricka inhemskt producerad mat. Jag förväntar mig lite av "Bondens Marknad" på storköpet. Promotions på gator och torg med smakprover på tandpetare. Jolly good. Men verkligen så gott?

14 September 2009

Kontoret, 3:14 pm

"Tea always helps. Tea makes everything alright, Henry."

Word.

13 September 2009

Sylta och safta

Det här står skrivet på min Facebooksida sen i fredags:
"Har flera påsar med fina trädgårdsäpplen. Något smarrigt tips???"

Well. Jag har ett ungefär lika givet svar som på frågan "Vi har några årsdoser över av ett premium influensavaccin. Något tips på vad vi kan göra med det?"

Så här års är jag besatt på tanken av att plocka lingon, koka plommonchutney och gå i svampskogen. Att få skala äpplen, sockra, stompa och sleva upp på glasburk och min lycka vore total. Och nu berättar S, som är bosatt i Greenwich som ligger några stenkast bort, att hon kommit över frukt i påsmängd...

Jag erbjöd snabbt mina tjänster och föreslog ett äppelmoskok ihop (i utbyte mot en burk eller två). Vi får se om S nappar.

11 September 2009

Fish Cakes

Men vänta här nu. Har inte jag skrivit om de här kakorna redan? Fish Cakes är en big time favorite och något jag alltid kommer förknippa det Britiska köket med. Och de för mig osökt in på rökt fisk, även det väldig Londonskt. För vad gör engelsmännen med sin fisk? Jo, antingen röker de den, panerar och hårdfriterar den eller hackar sönder och mosar den med potatis. Samtidigt som färsk fisk är så dyr och svåråtkomlig att jag som londonbo betraktar fisk som lyxvara. Lös den ekvationen åt mig, den som kan.

Fish Cakes skulle kunna tilldelas statusen fast food (men inte skräpmat). Det finns färdiglagade på de flesta mataffärerna, är mättande och goda och de ligger snabbt på tallriken till ett pris en tisdagsmiddag rimligen borde gå loss på. Om man inte envisas med att göra sina egna.

En första och enda gång har jag lagat "laxburgare". Enligt hamburgerprincipen på rå finhackad lax, kryddor, ägg och lite potatismjöl. Fish Cakes är inte riktigt samma sak som jag förstått det. Innan bullar rullas, tillagas både fisk och potatis för sig. Gräslök och citron verkar vara standard smaksättning. Även om man är lockad pröva koriander och röd chili eller pepparrot och dill, går onekligen gräslök och citron bättre ihop med ingridiensen som gör en god Fish Cake så god - den rökta firren! Den man hittar i fiskdisken här, är väl närmast varmrökt. Eller kallrökt. Jag vet faktiskt inte. Och än mindre begriper jag varför rökt vit fisk ibland är färgad gul.

Finfördela fisk som har fått sjuda i mjölk och kokt kall potatis. Rör ihop med ägg (något som binder) krydda, vänd kakorna i lite grahamsmjöl och snåla inte på smöret när ni steker på dem.

9 September 2009

Hummus Brus

Har fått ett tips från min nya Israeliska kollega (och något säger mig han är en s ä k e r källa) - stället som är tillägnat kikärtsröra. Pitabrödet är tydligen också något i hästväg gott. Note to self: pay a visit.

1 September 2009

Nudlar på Rivieran

Vi har haft en bank holiday med högsommarvärme. Jag och J åkte på minisemester till Brighton. Lunch på stranden är den bästa lunchen.