29 September 2009

Steel yourself

Jag hade två sätt få mina köksknivar vassa på hemma i Stockholm. Ett: jag lindade in dem i gårdagens DN och knöt snöre runt för att kunna frakta med dem på Norrtäljebussen till pappa. Han har en eldriven slipsten i sin bod som vi hällde vatten över och drog igång någon gång per år. Ser man inte upp, riskerar man slipa ner knivarna på en sån istället för att bara vässa dem men å andra sidan kan man klyva en vattenmolekyl med dem sen. Två: jag lindade in dem i gårdagens DN och knöt snöre runt för att kunna lämna in dem hos skomakaren på vägen till jobbet för att sen hämta ut dem samma kväll. Ett tredje, lättare och bättre sätt hade ju varit att införskaffa ett bryne.

Jag har försökt hos ett par "Shoe Cutting and Repair"-gubbar i västra London men har slutat fråga. Varje gång tittar de på mig som om jag kom från ett annat solsystem. Point taken. Man vässar inte sina Victorinoxknivar hos skomakaren här.

Men sen i söndags eftermiddag är mina köksknivar vasssssa igen. De blev ruggigt bra faktiskt. Och jag har lärt mig ett fjärde sätt slipa dem på! Med kökschefssbrynet - ett diamond "sharpening steel".

Brynet var liksom platt och inte stavformat. Tekniken jag fick lära mig var att hålla brynet stilla och stadigt stående mot underlaget. Man för eggen på en sida i taget, i cirklar mot stålet. Från spets mot skaftfäste. Helt klart mycket säkrare och lättare en den där andra metoden (kniv mot bryne i luften - swish chop chop) man ser de slänga sig med i charken. Är man högerhänt är vinkeln mot stålet lite större för knivens vänstra sida, 30 grader ca. För att kniven ska skära rätt. Eller nåt. För innan kökschefen (million thanks James!) släppte loss mig på hans bryne fick jag noga anvisningar.

Och vad jag gör i ett restaurangkök är en bra fråga. Faktum är att jag är ganska överaskad själv. Mitt territorium är för all del golvet utanför. Jag, servitris? Jag vet, det är en tanke som inte riktigt tar fäste i min föreställningsvärld heller. Och det är en lika surrealistisk känsla där och då. But a girl has gotto do what a girl has gotto do.

No comments: