29 October 2009

Fläskpannkaka

I could see this one coming. Paj? Macka? Tjockvadå? Det känns som den här pankisen inte riktigt har renommén den förtjänar ens hemma i Sverige.

Så jag gick till jobbet igår med fläskpannkaka i matlådan och en uttänkt replik på höjda ögonbryn hos mina engelska 22åriga kollegor. Och strax efter micron hade plingat kom frågan vad som låg på min lunchtallrik. Det var kul.

Äntligen fick jag tillfälle testa min tes att tjockpannkaka är en variant av Yorkshire Pudding. Eller det omvända. Och vad det är har definitivt varje engelsman en känsla för - Yorkshire pudding är nämligen ett givet tillbehör till the Sunday Roast! Min lunch innehöll samma ingredienser plus bitar av bacon. Den gräddades i ugnen just som Yorkshire puds fast utan the Roast som sällskap (vars fett enligt konstens alla regler ska droppa ner över the puds). Till den åt jag mangochutney blandat med "lingon berry jam". Och det svaret nöjde sig Will och Martin med.

Så jag har satt ribban på kontor 2 nu. På gott och ont.

Once you pop you can't stop

Jag äter Pringles.
Före maten.

26 October 2009

(bloggdata)

Strax innan min Steak Pie kom in igår, sade en söt fröken i vårt sällskap någonting jag inte kunnat släppa. Hon råkade vara en läsare (!) av den här bloggen och konstaterade att mina inlägg var fler och i en jämnare ström förra hösten. Och det är fakta. Med det här inlägget summerar jag till 4 för Oktober månad. Oktober 2008: 20 inlägg.

Det må finnas en eller två logiska förklaringar till det. Men det kvarstår att jag skulle v i l j a uppdatera You will eat it and you will like it oftare än 4 ggr/månad och under upplysande, unika rubriker. Och då kokar det ner till en prioriteringsfråga.

Sen kom frågan hur många läsare jag har. Och det vet jag tack vare Google Analytics (som ju är ett mångfacetterat verktyg som jag egentligen bara skrapat på ytan av). Mitt svar: "I snitt 12-15 läsare per dygn och det är jag faktiskt nöjd med". Följdfrågan blev huruvida jag skulle fortsätta skriva blogg om jag under en månads tid bara hade 2 läsare/dag. Här slingrade jag mig lite (vad är det för antagande!?) men vidhåller - jag ska göra mitt yttersta för att det scenariot i n t e inträffar. Hellre sluta när jag har som roligast, med flaggan i topp (eller i gult och blått igen).

25 October 2009

Steak Pie


Vårt sällskap satt och smälte sin Sunday Roast över ett parti Scrabble när vi kom. Köket hade stängt 20 minuter tidigare. Kökspersonalen var på rast i ytterligare 1h40min. I baren fanns inte ett enda veggoalternativ förutom chips. Frånsett det verkar the Duchess of Kent vara en prima kvarterspub.

Fast det hjälpte inte. För vi var hungriga efter en promenad längs Regents Canal hela vägen från Notting Hill till Camden (och jag blev dubbelt så besviken eftersom jag tänkt skriva om min roast här). Så det blev att gå vidare.

The "Vineyard" på Upper Street är vid första anblicken en högst ordinär sportsbar. Charm och karaktär är väl inte dess tyngst vägande egenskaper. Mina förväntningar på maten, annat än att bli mätt i magen, sjönk ett par snäpp på skalan i jämförelse med stället vi precis lämnat. Så pass att jag inte vågade beställa "Sunday Roast with the usual trimmings".

Istället gick jag loss på "Steak pie with mash". Just det. Paj fylld med köttgryta och mos och skysås till det. En klassiker i det här landet. Det finns variationer jag inte begriper skillnaden på - Shepherds Pie, Cottage Pie, Kidney Pie. För det här var min första (jag vet, jag vet - mitt engagemang vinner inte priser varje dag). Men sen ikväll är jag inte helt främmande inför smördeg och potatismos på samma tallrik. Gott, stabbigt och just vad man kan önska till Söndagsmiddag.

21 October 2009

London Dry Gin

"It's simply Vodka distilled with an orchestra of botanicals"
"You mean Juniper berries"?
"Well, yes, among other veg".
(Närmare bestämt Anis, Angelicarot, rot av Iris, Lakridsrot, Kanel, Kubebapeppar, Kyndel, skal av Lime och Grapefrukt, Saffran, Koriander, Muskot, Apbrödsträd, Olibanum, Kassiabark.)

I väntan på våra gäster i lördags, fick jag en privatlektion med Luke. Luke är bartender på The Clarendon och sitter inne på digra kunskaper inom ämnet. Till skillnad mot mig som sippar cocktails för sällan och knappt vet hur man skakar ihop en Manhattan. Jag vore ju korkad om jag inte lärde mig så mycket jag kan av honom nu när jag har chansen.

Det här berättade han också om Gin. Många sorter bryggs och distilleras i centrala London. Hendrick's är smaksatt med olja från rosens kronblad och gurka. Således serveras en gindrink på Hendrick's med gurka i. GTn som ju är en poppis grogg, härstammar från de engelska kolonierna där man drack Tonic med utrört kinin i. Tonic dövade smaken av kininet som i bästa fall höll Malarian stången. Gin var Engelsmännens svar på Genever som Holländarna tar åt sig äran för.

Läser man vidare om Gin och dess historia, finns det många likheter med vår hojtarolja (hembrända sprit). Starka grejer, till ett lågt pris och med förödande sociala konsekvenser. Fram tills the Gin Act 1751 var tillverkningen av Gin fri i England och det stora utbudet gick hårt åt redan utsatta befolkningsgrupper. Det inrättades särskilda Gin Palaces och drycken kallas än idag "Mothers ruin".

Ja, på The Clarendon går det förstås mer städat till. Fast en lördag kväll efter kl 23, i privat sällskap och fri bar, är gränsen hårfin. Jag var där. Med the bonnet on!

12 October 2009

Butter vs Marge


Jag var på storköpet efter jobbet idag med blodsockret i backen och middag i blicken. Det hängde upp sig för mig när det kom till 250g smör. Alldeles för mycket att välja på. Och då tittar jag inte ens åt margarin. Den som gör det - titta istället på den här filmen.

11 October 2009

Reklamerat

"We were sorry to learn that your purchase of Waitrose Lemon Infused Olive Oil was unsatisfactory. (...) We can confirm that we have not encountered any general problem of this nature nevertheless, your experience highlights the need for constant vigilance and we will continue to monitor the situation closely to ensure the correct standards are consistently maintained for the future. (...) Thank you for taking the time and trouble to bring this matter to our attention. Your experience has certainly not reflected the high standards we work to achieve and I hope we may regain your complete confidence in our products."

Ha! Kom igen nu Waitrose. Den här olivoljan smakar syntetisk tillverkad citrusessens. Och sött som Limoncello. Den är äcklig och motsvarar varken mina förväntningar på oljan i sig eller på the Waitrose brand. Och just det sade jag till butikspersonalen när jag kom tillbaka med olja och kvittot som jag hade rotat rätt på ur en dagsgammal soppåse. Det blev att fylla i blankett och låta lagom formellt bestämd.

I retur fick jag inte bara pengarna tillbaka utan det dubbla beloppet tillbaka(!). Sen kom första brevet på posten som bekräftade man mottagit mitt klagomål och att produkten nu testades på Waitrose laboratorium. Det andra brevet, som jag citerat ur ovan, låg på dörrmattan ca 2 veckor senare.

Jag tänkte inte så mycket fajtas över att jag har rätt i att Waitroses smaksatta olja smakar trist, som att jag vill reflektera över Customer Service. Aha, är det i själva verket så här man ska behandlas som missnöjd kund?! Med personligt underskrivna brev som liksom vill blidka och bedyra att jag har rätten att gnälla och klaga. Eller är det här sättet att utöva Customer Service på, en släng av det klassamhälle England en gång var?

Jag gillar sättet Apple gör det på. Ersätter mig, sakligt och generöst, med ett nytt fungerande exemplar om det förra inte gjorde det. Men skippar det auktoritetsstyrda yadda yadda. Hey, simply, den här citronoljan föll inte mig på läppen och jag tycker bara att Carluccio's gör den bättre.