21 November 2009

Pumpkin power

Idag, i smårusket i kön till Alan, fick jag en ledtråd. Damen före mig tvekade inte en sekund när hon pekade ut den MÖRKT gröna i högen av flertalet formade och färgade pumpor. För en vecka sedan, när jag stod där tvekandes, föll mitt val på den LJUST gröna. Jag frågade hon med den mörkgröna om den var god. "Oh, Kabocha squash is my favourite! Incredibly sweet in its flavor. I always go for it and I find the locally grown ones in New Zealand even better".

Pumpans claim to fame är onekligen Halloween då de tynger borden hos varenda torghandlare. De där gula bumlingarna som karvas på sitt innehåll, får ögon, grin och ljuslykta i för att lysa upp farstukvisten. Sen finns det de som man dekorerar med. Gulaspräckliga, gröna med ränder, gröna med knottror. Vissa har formen som stora päron. När de legat framme tillräckligt länge, torkar köttet och fröna skramlar omkring därinne och den låter som en hel maracas.

Äta pumpa är det färre som gör, tror jag.

Jag känner för de här pumporna och squashorna. På samma sätt som mitt hjärta ömmar för brysselkålen i Januari. Då tittar ingen åt de stackarna längre. Julbord och kalkonmiddagar har vi lagt bakom oss. Nätkorgar med små kålhuvuden går för en spottstyver. Ett helt år till ska de behöva vänta innan de får en stund i rampljuset igen. Och ja, jag äter faktiskt gärna brysselkål. Men hur är det med dekorationspumporna? Smakar de lika bra som de är vackra?

Min referens är herr Butternut - min favorit hittills. Det är en vanlig vintergrönsak på Londons grönsaksmarknader. Jag har promotat Butternut squash till höger och vänster i min bekantskapskrets, jag har rostat, kokat och t o m bakat på den. Många kilon har gått åt sen jag flyttade hit. Och av alla recept finns det ett som står sig ohotat! Jag vågar påstå att det ligger på topp 3 av soppor jag har lyckats med (och jag har kokat ett par stycken i mina dagar).

Jag testade göra bästsoppan på Crown Prince (den ljust gröna pumpan) för inte så länge sedan. Man får passa sig när man klyver en pumpa - de gör respektinbjudande motstånd. Skulle den rulla undan när man lägger så hårt tryck på kniven är det lätt att göra illa sig. Fruktköttet hos en Crown Prince är aptitretande guldgult men för kompakt. Och hemskt full på kärnor (nästa gång ska jag spara dem till grenolan). I min soppa stod sig Crown Prince ganska slätt. Tomaten tog över och den blev inte lika sötrund i smaken som den lagad på Butternut. Nästa kok blir på Kabosha. Min verdict följer.

* Vänd 6 färska tomater i halvor i olivolja. Likaså bitar av 1 hel butternut squash. Ugnsbaka tills bitarna av butternut är mjälla och fina. Vispa ur långpannan med vitt vin eller vinäger. Ha en kastrull med ärbar varm buljong redo, dryga litern. I med vinvispet och bakade grönsaker. Tillsätt eller ta ev bort vätska så att soppan inte blir för tunn. Mixa med mixerstav till lagom konsistens, lite halvklumpig sådär. Smaksätt med 1 tsk chili flakes, 1 krm spiskummin, 1 krm gurkmeja, 2 msk mango chutney, 1 msk röd pesto, en halv näve finhackad bladpersilja. Salta och vitpeppra. Rör ner 1 dl majskorn, 1/2 dl svarta oliver i halvor och sist men INTE minst, brynta slantar av chorizo eller salsiccia.

2 comments:

MANNY-KEN said...

Låter GUDOMLIGT. Måste prova.

ulrika said...

Tack! Citronkakan eller bästsoppan? Pröva båda.