25 November 2009

Room Service

kontoret där jag är må-onsdag och bidrar till världsekonomin, har vi en porttelefon. Oftast när den ringer är det för att en kollega har glömt nycklarna och inte kommer in. Eller så är det någon vi vill göra affärer med oss som kommer på besök. Men en gång per dag när porttelefonen ljuder i korridoren, åtföljs det av ett högljutt "SANDWICHES" av den som som lyft luren.

När jag började på det här jobbet för snart två månader sedan, var jag helt säker på att sandwiches var ett kodord för att posten var levererad. Eller hade någon intern betydelse. När jag väl tog mod till mig och frågade var svaret att det är bara Smörgåsbudet som är här. Eh, jaha.

Idag svarade jag i porttelefonen. Det var Smörgåsbudet. Jag bestämde mig för att satsa på lunchlådan som redan stod i kylen men grabbade plånboken ändå. Att bara komma ner och vifta med min kamera, surra om You will eat it and you will like it, svenska brickluncher och be honom posa skulle nog uppfattats som bäng eller bara drygt av mig.

Så den här unge mannen med östeuropeiskt påbrå, kommer alltså ut till oss, på en bakgata i nordvästra London med fyllda baguetter och inplastad morotskaka hela vägen från Mota's Bakery i Camden. Han frågade t o m om det var något särskilt jag önskade senare i veckan för då kunde han fixa det (vi var sist på hans runda idag så det var lite utplockat i hans vagn). Man tackar.

Världsekonomins bärs upp av många hjul och vi kommer göra affärer en dag, jag och Smörgåsbudet.

No comments: