15 December 2009

Jullov!

Cumberland Sausages: check. Till mamma som gillar "korv som smakar korv". De åker med i resväskan till Stockholm imorrn.

14 December 2009

Fish and chips

Det borde stå på min meritlista vid det här laget. Men jag har spelat säkert och envisas äta den beer battered med hand cut chips eller tartar sauce. Fish'n'ships på riktigt - den i pappersstrut, drypande av flott tillsammans med chips indränkta i malt vinegar - har jag inte ätit en enda gång. Än.

Men se här bara, hur glad man kan bli av en väl tilltagen tallrik väl tillagad fish and chips! Just den här är signerad kockarna på Metropolitan, en av grannskapets många pubar som jag har fattat tycke för. Vad bättre sätt att börja en helg på, i sällskap med finfrämmande från Kungsholmen!

9 December 2009

Requested!

Martin, popsnöret jag delar skrivbord med, tyckte jag skulle baka en "traditional Swedish Christmas cake" och ta med in på jobbet innan jag åker på jullov.

Det är inte helt utan konsekvenser man slänger ur sig sådana löst förankrade idéer till mig. Min puls går upp, jag lägger allt åt sidan och börjar surfa på pepparkakdegsrecept istället. Men jag tog ett snabbt och rationellt beslut. Min goda vän P som kommer på besök i helgen (hurra!), får ta färdig deg med sig (jag har redan hunnit involvera henne). Och äter inte Martin mina peppisar i nästa vecka, kommer jag känna mig som ett ärkefån.

Så. Nu ska jag jobba.

7 December 2009

Taylor St Baristas

Kaffe blir det ju mest varje dag. Bäst sitter den, kaffetåren, ca 2,5 timme efter frukost. I den vevan, någon eller några dagar per vecka, passerar jag det här stället på väg till mitt kreativa jobb i östra London. Det köas, surras och sörplas om Taylor St Baristas. Och lika lätt som Australiensarna dras till deras Lamington Cakes, går jag på det.

Man kanske inte skulle tippa det, men i London får man bra och gott kaffe. Överlag. På coffee shopen är svart kaffe allt som oftast espresso utspätt med hett vatten som då kallas Americano. Och hemmakaffebryggare ser man inte röken av. Men det är just Taylor St "filter coffee" jag tänkte testa. Min tankegång går så här - kan de här Australienserna sin sak smakar även deras filter coffee top notch.

Man går in genom en dörr och ut genom en annan. I korridoren däremellan tar en söt pojk ens order, nästa är sådär himla trevlig, tar betalt och stämplar ditt loyalty card och nr 3 & 4 gör kaffet. De senare ser väldigt seriösa ut. Beroende på hur lång kö det är, kan det gå ganska kvickt. Det finns inga sittplatser att prata om. Jo, två barstolar framför fönsterbrädan som man i princip får klättra över. Och jag tror de flesta kunderna gottar sig i känslan av att de tillhör en liten grupp finsmakare som hittat hit och bara dricker sitt kaffe här numer. Det är i alla fall vad de sagt till mig.

Hittills har jag prövat filter coffe på bönor från Jemen och El Salvador. Inget levde upp till mina högt ställda förväntningar. Men jag har en känsla det inte ska skyllas på bönorna eller rostningen, snarare tillagningen. De hade den där oaptitliga tonen av beska och surhet som kommer med kaffe som inte bryggts på kokande hett vatten. Men jag ska ge kommande fredagsböna en rättvis chans! Har även spelat säkert och druckit Taylor St white americano. Den var utmärkt god. Fast den slår inte den från min all time favorite kaffehandlare ytterligare några kvarter österut. Han ska också få bild och post sig tillägnad här på You will eat it and you will like it.