13 June 2010

Home Sweet Home!

Det bär av imorrn bitti. Hjälp vad härligt. För jag har infriat mitt nyårslöfte (!) och lämnar London för den här gången. En fantastisk episod om 1 år och 10 månader som jag har avrundat med ett par intensiva och härliga veckor.

Ett par kartonger skeppades i fredags. Själv har jag en biljett via nordvästra Sicilien och några dagars semester. Sen väntar jobb och mitt nya gamla liv i Stockholm. Det hela har gått undan och känns lite lätt overkligt faktiskt.

Så vad kommer hända med Eat It? Jag funderar som bäst på det. För dess nuvarande form (att skriva om London från London), ser det föga ljust ut. Lagom till dess att uppslag och nya upptäckter började tryta känns det ändå helt okej.

Kanske konceptet kan lämnas över likt en staffetpinne och återuppstå från en annan del av världen? Kanske en jubileumsutgåva kan tryckas? Jag är inte redo sänka ridån riktigt än. Kanske att jag skriver om Mandelvin redan imorrn.

Watch this space. Arrivederci.

5 June 2010

Väntan

050610 Portobello Market: "We expect them in a couple of weeks." Jag längtar. Engelska jordgubbar är gudagoda.

31 May 2010

El Camino

syltan med samma namn som den tuffaste bilen i världen, äter man den godaste Burriton i västra London.

26 May 2010

Glassbilen

Ibland står den på gatan utanför kontoret när jag går hem på kvällen. Den ytterst välbekanta och lätt enerverande melodislingan samt flocken av uppspelta ungar verkar vara två universala attribut.

Jag och glassgubben brukar hälsa. Innerst inne tycker jag lite synd om honom. Ni vet som man kan känna för en gammal person som jobbat hela sitt liv och kanske kämpar med en höftled som borde bytts ut för länge sedan. Men som ändå har ett leende till övers och gör i ordning min mjukglass med största omsorg. Istället för att stå här i dieselångorna borde karln sitta i skuggan på en strand omgiven av sin stora familj och ha hyran betald resten av livet. Så just nu bestämde jag mig just för att ge 100% i dricks nästa gång jag köper mjukglass.

24 May 2010

Golborne Fisheries

Jag har inte hängt ut honom än. Fiskmånglarn i Notting Hill Gate. Men varje gång jag beklagar mig över hur dyrt det är med färsk fisk i London, är det för att han berövat mig tron på något annat.

Gubben tog £16 för några hekto fisk till en fish pie jag skulle laga. Till fish pie behöver man inte filé från Hälleflundra precis. Det är närmast bitarna som blir över från filéer av vanlig lax, sej eller torsk.

Sexton pund?! Oh, så grundlurad. Sen dess passar jag mig för fish mongers.

Men vänder jag Notting Hill Gate ryggen och går i rakt motsatt riktning, ligger Golborne Fisheries. Fisken luktar fisk, kunderna står på kö och fiskmånglarna verkar uppriktigt intresserade vad du tänkt laga så de vet om du behöver ryggbit eller stjärtfilé.

Äter man Kummel hemma i Sverige? På Golborne Fisheries fanns det både liten och stor i lördags. Så jag kunde följa receptet till punkt och pricka och bjuda damerna D och N på god middag.

Om the fisheri har färska (eller frysta) ishavsräkor att sälja mig nästa gång är allt förlåtet. Även gubben i sin fiskaffär på the high street.

18 May 2010

N å g o t slags rågbröd


Det jobbas mycket och bakas lite mindre.

16 May 2010

Nux Indica

Vattnet från en kokosnöt är inte vilken törstsläckare som helst. På köpet kommer ingredienser som Coca-Cola Company drömmer om att kunna trycka på sina innehållsförteckningar: antioxidanter, socker, fiber, protein, vitaminer och mineraler.

Kokosnöten är en stenfrukt som likt dess familjemedlemmar går igenom ett par faser innan den anses mogen. I grön dräkt är den ung och sitter fortfarande kvar i palmens bladkrona. Under det gröna yttre skalet döljer sig fibrerna som friläggs och närmast liknar ett skägg, när den skrumpnar. Vid det laget är kokosnöten brun i skalet. Då har den trillat ner på backen av sig själv och är redo sätta skott. Köttet på insidan är tjockt och saften mjölkigare.

Kanske kokosnöten var på het på 80-talet för jag har minnen av att ofta knapra på en bit av det vita köttet (frukten eller vad man nu säger). Relativt ofta ska väl sägas - hur ofta äter man färsk kokos som Skandinav egentligen?! En halva gick till småfåglarna vintertid. Hålet vi borrat (jomenvisst) för att ta till vara på den dyrbara och exotiska saften, trädde vi ett snöre genom och sen hängde vi den upp och ner i björken. Som liten flicka var jag f ö också liten som en sparv och min kära mor ville väl även mitt bästa. För likt många andra nötter har kokosnöten ett maxat energiinnehåll. Men - och det här är haken - den är inte bara fet. Den innehåller mättat fett, det mindre nyttiga fettet som är av ondo för blodfetter och kolestrolvärden.

Gröna kokosnötter en sval dag i Maj är tämligen lätt att hitta på Portobello marknad. Mycket tack vare Notting Hill Carnival som kan skyllas för karibiska influenseer all year round. Jag och J enades om att saften smakade varken gott eller illa. Den smakade mest ingenting. Köttet skärde jag ur och prövade torrosta i panna men det förblev totalt smaklöst. Det är väl på stranden i Kerala man väl egentligen ska äta färsk kokosnöt.

14 April 2010

Röttersaker

I en av många betraktad som den finaste Saluhallen i Stockholm, låg det länge en bricklunchrestaurang av många inte alls betraktad som en bricklunchrestaurang. I synnerhet inte av Verkställande Direktör på stället. Där jobbade och slet jag 1994-95. Fortfarande ung och oförstörd.

Lunch ingick, så 30 minuters rast ägnade man åt oxjärpar med lingon eller spättarullader i hummersås. Åtminstone de första 2 månaderna. Sen åt man hellre knäckemackor och grönsaker när man slog sig ner vid personalbordet. Nu platsade inte rårivna morötter bredvid skaldjurssalladen vi serverade så jag tog med min egen råkost. Det måste VD tagit som en personlig skymf för han blängde på min tallrik och konstaterade förolämpat att "du äter ju ändå bara rötter till lunch". Ja tack, hemskt gärna. Fortfarande faktiskt.

Senaste tiden har jag ätit rå kålrot som om det inte fanns någon morgondag. Och jag kan inte haft många sådana huvuden i grönsakslådan sen jag flyttade hit för inte EN enda gång har jag stompat rotmos. Förrän i helgen. Fläsklägg och oxtunga i all ära men jag har hittat rotmosets absolut bästa sällskap: engelsk Pork Sausages. Ni som ätit klassisk engelsk korv och rotmos (nödvändigtvis inte tillsammans) - tillstå jag har något tipsa britterna om här.

11 April 2010

Radhusbiff

"Bara nybakad, ren blodpudding." 100 kr halvkilot. Leverans i innerstan, Lidingö och i Nacka/Saltsjöbaden.

Uppfinningsrikedomen lever och entreprenörsandan med den! www.radhusmanskost.se

10 April 2010

Dagens Fynd

Det tog mig bara 1,5 år men nu har jag hittat min breadwinner (i ordets dubbla bemärkelse). Tack Portobello Wholefoods!

28 March 2010

Tema: Småkakor

R, en god väns fästman, och jag delar intresset för brödbakning. För länge sedan, innan surdegshipstern var ett begrepp, kom R med ett förslag vi skulle starta en brödcirkel. Låta en surdeg gå runt bland medlemmarna som fick mata den, baka något och skicka en bit bröd + surdeg vidare. Ugndom skulle vi heta.

Brödcirkeln Ugndom uppstod aldrig men här i blogosfären, på en mer virtuell nivå, är gemenskapen stark. Månadens Sötsak, på initiativ av Theresia som skiver bloggen Söta Saker förenar oss glada hemmabagare den här månaden.

Mitt blygsamma bidrag är Schackrutor. Men inte de vanliga för mina är bakade på pepparkaksdeg. Kalla mig frugal men jag hade inte hjärta göra mig av med resten av deg från i advent, hitflugen från Stockholm och allt när peppisarna räckte och blev över. Så 250 kvarblivande gram åkte fram ur frysen, rullades till stavar som jag varvade med citronspetsad mördeg.

Om julstämningen spred sig? Lite faktiskt.

16 March 2010

Hejdå vintern!

På väg hem från kontoret ikväll, möttes jag av grillos från en av bakgårdarna i kvarteren bakom Kensal Green station. Årets första! Underbara vår och bästa sommaren. Vi laddar med bricketter och grillspett.

14 March 2010

American Pancakes


Jag: Tänk vad många amerikaner som äter det här till frukost varje dag! Med bacon. OCH hash browns.
J: Inte undra på att de är glada.

Dags för oss att komma i rätta stämningen. Så vi öste på med blåbär och sirap till frukost idag. Efter recept från Arla (fast med naturell yogurt istället för filmjölk) blev de lika pösiga, perfekta och urgoda som på bästa mixen. Söndagsglam.

8 March 2010

Whole Yellow Peas

Idag har jag tagit långlunch. Ärtsoppan fick tid att puttra klar på spisen och jag, efter en svängom med halsviruset från hell, äter äntligen vid samma bord som mina smaklökar och aptit igen.

Det är lite sisådär med att allokera torkade gula ärtor här i London. "Split peas" finns att få tag, inga problem, men de är som namnet antyder inte hela. Och så är de redan skalade. Alltså det hårdsmälta ytterhöljet torkade ärtor har och som flyter upp till ytan på ärtsoppa, likt isen i drinken, är redan avlägsnat. Klassisk svensk ärtsoppa på split peas blev inte riktigt riktig. Inte i min omsorg i alla fall.

Men, som jag anade, fanns hjälp att få på kryddstorköpet på Drummond Street - whole yell0w peas om 500 g/påsen!

Jag kokade dem med lite av det gröna på purjon, en kvarts gul lök, en tumme färsk ingefära och 4 cm stjälkselleri, lite torkad timjan. Och så buljong såkart.

4 March 2010

Squirrel's delight

Det gäller att dela med sig under tuffa tider. All Saints Notting Hill, kyrkan runt hörnet från där vi bor, ser till a l l a innevånare i kvarteret.

3 March 2010

Det kostar att ligga på lock

Här hittade jag Mandelmassa idag.

Fabrikat: Odense
Mängd: 200g
Pris: £5,20 (dryg 6o SEK)

1 March 2010

Lidl (the rap)

Ville bara kommentera mitt förra inlägg.

One Day I Went To Lidl by African Boy

Morrisons

Jag kommer ihåg åren när Netto fanns i Stockholm. Lågpriskedjan som positionerade sig med butiker på centrala innerstadsadresser. Så tyckte man att FELIX Gulashsoppa på konserv för endast 15kr var det enda riktiga så var det svårt smita ut till förorten eller en sömnig industritomt. För jag tycker det är skämmigt handla hos lågbudgetkedjor. I synnerhet hemma i ett perfekt och tillrättalagt Stockholm där konsumtion var ett tecken på framgång under ett par år innan jag flyttade hit. Dessutom har jag jobbat hårt på mitt epitet som Matintresserad. Då kan man inte synas i sällskap med vilka varumärken som helst.

Och i London är det same old same old. Här har också Matkedjorna en inbördes hierarki. Plastpåsar från Marks & Spencer eller Waitrose är det OK ta med lunchlådan i men de från Budgens sportar man inte lika gärna. Men jag har ruckat på en princip. Plånboken får styra numera. Normalt åker jag inga omvägar för lågprisaffärer men i helgen gjorde jag och J en liten utflykt till Shepherds Bush och Morrisons. Trångt och stökigt tillsammans med en föga samarbetsvillig söndagspublik men, jajjemen, more bang for the buck! Och bästa knäcket inom milsvida håll - Wasa Sport-klass.

Jag skulle gärna komma med en vaken jämförelse här. Påstå vilken svensk mataffär som mest liknar Morrisons. Så att läsare av Eat it som i n t e handlat där, kunde skapa sig en egen uppfattning om jag borde ha skämsmössa på för att jag gör det. Men jag törs mig inte på det.

Så istället tänkte jag att två grafer skulle få tala sitt tydliga språk. Och kanske ä n d å upplysa om vilka mataffärer som står till buds i stan jag bor i och vilken dragningskraft de har. Klicka på bilderna och de blir större och mer lättlästa. (Och om ni inte redan har lärt er det av Lotta på STV - ICAhandlare är ett styggt släkte).


25 February 2010

Delia's Complete Cookery Course

Sitter här och bläddrar i min nyinköpta, 632 sidor tjocka KOKBOK - en bit av det Brittiska köket jag kan ta med mig. Långa textsjok på matt papper, typsnitt Times New Roman. Tätt mellan raderna. Sparsamt med bilder och de som finns, kommer i klump på egna sidor i blankt papper. Back to basics alltså - underbart.

Tittar efter receptet på Delia's Baskiska allt-i-ett Kycklinggryta som jag föll för när hon lagade den i BBCs dokumentär. Och i kapitlet Poultry (fågel) får jag lära mig ett och annat. Att fryst kyckling är av ondo. Jag snappade upp det tidigt och ägnar inte frysta kycklingfiléer så mycket uppmärksamhet. Men jag har inte funderat så mycket på varför.

Gödkycklingar vars öde är frysdisken, robbas på sitt alldeles för korta kycklingliv och får fjäderdräkten plockad. Sen, för att snabbt kunna frysas, ska de kylas ner. Iskallt vatten är tydligen en effektiv metod. Så i åker de och likt en torkad porcini, suger de upp vatten. Och har de otur injeceras de med polyfosfat som binder vätska för att nedkylningen ska gå ännu snabbare. Vi konsumenter får kyckling som inte smakar kyckling och betalar för vatten.

Håller man på så här 2010? Gillas inte av Delia.

24 February 2010

Om jag var din Lotta

Det finns några matbloggar jag troget åkerkommer till. För att de är oemotståndliga och handlar om cupcakes. För att de alltid har publicerat ett nytt recept som jag vill läsa om och laga. Eller för att jag tycker text och context gör en helt oslagbar blogg som JAG egentligen hade velat skriva.

På nästan allt det här stämmer Om jag var din Hemmafru in på. Den är en av de berömda "taffelbloggarna" och skrivs av Lotta Lundgren. Och nu ska jag love bomba Lotta och hennes blogg för hon har knäckt extra som programledare och redaktör för ett litet stort program som heter Landet Brunsås (tack svtplay) och det jag vill minnas - att hon är snygg som få - stämmer.

Lotta och jag go back a long way, nämligen. Hon medverkade på en konferens som vi arrade (det här var på tiden när jag skulle göra karriär som miljöekonom) i rollen som copywriter på Garbergs. Hon pratade om miljöfrågan, etik och reklamtexter. Och min VD nickade bifallande till allt hon sade, med något glansigt i blicken.

Om jag var din Hemmafru kretsar väl egentligen runt recepten hon komponerar och lägger ut. Men det som får mig att känna ömsom komplex, ömsom tillbedjan är hennes texter. De är så icke-matbloggiga. Smarta, roliga och avslappnade. Kommentarerna hon får (alltid tvåsiffriga antal såklart) vittnar om lika roliga och avslappnade läsare. Polare i etern liksom. Och så är hon grym på att plåta och photoshoppa sina bloggbilder. Eller (hemskhärliga tanke) så har hon har en lilltaffel som gör det ÅT henne.

I rutan, i Brunsåsen, kan Lotta ses med två sidekicks som kör sina gamla grej, att skoja till det och vara lite för cool för school. Det hela blir lite Hemkunskap för Surdegshipsters. Men lärorikt och relevant. Lotta har mindre TV-vana, står för faktan och med spåren av en dialekt jag inte kan placera, låter hon lite Messerschmidt. Och efter 5 program av 8 har inte ens en ballongvisp åkt fram. Matlagnings-tv i en form man längtat efter.

22 February 2010

Äntligen halvfabrikat

Ikväll åt vi färdigfrysta pom... chips tillagade i ugn, för f ö r s t a gången sen jag flyttade hit i för 1 år och 5 månader sedan. Vilka renlevnadsmänniskor man kan tro att vi är va. Precis som jag inte skulle ha ätit pommes till falafel, meatballs eller bara som de är lately. Till vad? Färdigpanerad torskfilé såklart. Med vitlöks- och chilimajjo till.

11 February 2010

Delia Smith - 50 år som tastemaker

Matskribent och kolumnist sen 1969. Engelsk matlagnings-TV persioniferiad under 70- och 80tal och ett återkommande ansikte i rutan än idag. 21 miljoner kopior sålda böcker (Stieg Larsson-triologin har sålt 12 miljoner world wide) varav min närmaste granne säkert sitter på en eller två. Delägare till Norwich fotbollsklubb. Stilig. Ödmjuk. Förmodligen rik som ett troll. Nu har BBC just tillägnat hennes livs historia och kärriär 5 trettiominutersprogram. Girl Power!

Själv hade jag inte fattat vilket avtryck hon har gjort i de Brittiska köken innan jag tittade på "Delia through the Decades" på BBC iPlayer. Hon har fått försäljning av flytande Glukos och färska tranbär skjuta i höjden efter att ha lagat mat på de ingredienserna i TV. Stekpannor likaså. Hon drog in en halv miljon engelska pund på "Food Aid Cookery Book", en kokbok med kändisrecept. Det var hennes sätt bidra till hjälparbetet mot världsvälten inspirerad av Band Aid. Och sen kan hon hållas skyldig för omslaget till en av historiens mest legendariska plattor!

Nu kan hon ju inte ha samma ikonstatus hemma, eller har hon det?! Men hade Ingvar Kamprad haft en passion för matlagning och mat istället för h e m m e t alla har råd med och kan bygga själva, hade han kunnat vara Sveriges Delia.

För egen del bläddrade jag första gången i en av hennes kokböcker, här i London, som student bara för några år sedan. Än mindre äger jag en (men det ska bli ändring på det). Men jag återkommer ofta till hennes site, DeliaOnline, som jag gillar. Den är ett säkert kort - presenterar recept steg för steg, ger fakta kring rätter och råvaror utan att bli mossig eller får läsaren känna sig som en novis. Tvärtom. Och det är nog just det som är hennes framgång. Bedriften hon lyckats med är att utbilda generationer av britter i konsten att laga riktig och god mat enligt recept som du och jag lyckas med. I bokform och på TV. I motsats till dagens tv-kockar vars program mer känns som underhållning.

Jag tänkte ge mitt kök en air av 80-tal framöver och laga ett par Delia-recept som har hängt med sen dess:
1) Piedmont Roasted Peppers
2) Hennes Chicken Basque
3) Pork Chops with Wild Mushrooms

9 February 2010

The Big Apple

Jag ska göra NY-debut! Jajjemen. Tomten hade något även till mig i julas... Så nu ska det lusläsas matbloggar och city guides, i jakten på bagerier och menyer som jag hoppas kommer sätta guldkant på min weekend.

Tips? Bring it on!

8 February 2010

Wallace's Double Chocolate Muffins

Det har varit lite av provkök här hemma i helgen. Jag ville veta vilken standard reklamprodukterna jag jobbar med håller. Från en hemmabagares perspektiv alltså. För med Brand Ambassador-hatten på, får det här kitet alla rätt.

Varumärket ifråga är Wallace & Gromit vars härliga bageri en av deras härliga filmer utspelar sig. Det är ju smashläge för marknadsavdelningen när det kommer till merchandise. Ytterförpackningen är snyggt brandad, försedd med tydliga instruktioner och innehållet (torrvarorna) är organiskt odlade från Bacheldre Watermill. Mjöl, socker, kakao och bakpulver ligger i separata små pedagogiska påsar i förpackningen.

Jag kommer ihåg sist jag bakade på färdigkit eftersom resultatet var så fantastiskt gott. Jo, det är sant. Bäst presterade burken med Whipped Chocolate Frosting (Betty Cockery). Både den och kakmix hade stått orörda i drygt ett halvår när jag väl skulle baka ut mina Hershey's Walnut Brownies . Jag var hundra procent säker på att frostingburken innehöll torrvara som skulle vispas fluffigt med vatten, ägg, mjölk eller något. Annars hade jag inte vågat lämna burken i mitt skafferi så länge. Men när jag väl bröt locket skedade jag upp den mest perfekta glasyren jag sett och smakat! Innehållsförteckningen vittnade om varför (bildbevis finnes).

Wallacemuffins är också goda. Svåra att misslyckas med tror jag. Chokladsmaken kanske inte går till historien men det uppvägdes av de söta, designade formarna! Killarna på lagret, som jag tjatade till mig kitet av, fick de muffins som blev över idag. Så nu är man poppis för en stund.

6 February 2010

Great British Grub

Idag blev det bakisbrunch även för oss som inte var det - Sausage & Mash, Portobello road.

3 February 2010

Flapjacks

Idag, i köket på jobbet, hörde jag mig själv säga "I'd love to have one" när det här fatet sträcktes fram. Förvisso, när en av direktörerna bjuder och berättar att det är hans 4,5 år gamla son som bakat dem till pappa, är det politik att svara Ja Tack. Men jag menade det.

I mitt fall är Flapjacks som med korven i det här landet. Jag har svängt. Gippat med storseglet uppe. Vad jag snabbt avfärdade, hade såklart solklara skäl vara vida omtyckt och utbrett.

I p r i n c i p, i sin enklaste form, är Flapjacks havregryn dränkta i smör och sirap. De plattas till och bakas i ugn. Ni hör ju. Snabb energi och möjligen lite nyttigt också.

Från början fattade jag inte galoppen. Vill du ha sött till take away-kaffet - satsa på ett muffins. Är det fibrerna man är ute efter - ät en tallrik müsli. Men förutfattade meningar kan besegras av empiri - jag tillstår Flapjacks är ett perfekt snack.

De billigare än 69p är inget vidare, det har jag lärt mig. Och jag kanske inte knaprar Flapjacks varje gång eftermiddagskoman hänger tung. Men jag skulle kunna göra det för vart jag än hamnar stående redo med plånboken i färd att betala för något att stoppa i mig, dyker de upp - coffee shopen, tobaksaffären, matbutiken, delin, cafeterian på simhallen. Alla varianter står till buds. Flapjacks Bites, Honey Flapjacks, Millionaire's Flapjacks ("choccy Chewy Caramel Nibbles"). Och så Pret A Mangers Love bar som är Flapjacksens RR.

24 January 2010

Tahiti Tea Party

TahitiTeaPartyMany a mickle makes a muckle, tänkte jag, tog en bit Sri Lankan Love Cake och la slantar till potten.

Genom att äta oss igenom en kakbuffé, köpa lotter, delta i en namngivartävling, leka ordlek, handla garn, ladda hem mönster från P/HOP, fick vi ihop £650 £555 (och då var inte alla pengar räknade än). Pengarna går till jordbävningens offer på Tahiti via Medicines sans Frontieres (Läkare utan gränser). Min uppoffring? Ingen. Hade inte ens bakat något att bidra med. Jag stickade, drack te och lade mina pengar på lite välgörenhet idag, istället för att bränna dem på något annat.

Jag skulle tippa vi var 60-70 pers som kom och gick under eftermiddagen, hos I Knit London. Gå ihop, gör något tillsammans och ha kul. Det lönar sig lätt.

19 January 2010

Chinese Street Food

Utan lust åka hem, tog jag en sväng förbi Whole Foods efter jobbet ikväll. Letar nämligen lite halvhjärtat efter rågsikt. Utan mat i kylskåpet och ändå solokvist, dröjde jag kvar i kvarteret för att äta middag.

Om "Stick & Bowl" har jag tänkt samma som jag brukar om frisörer: ju enklare salong de jobbar på och ju mindre iögonfallande de själva är - desto mer troligt det är en skicklig frisör. Jag var nyfiken på om maten här var lika god som mysfaktorn låg, så att säga.

Mina #21 Dry Fried Hofun noodles var just bara oansenliga. Och vad är det med nudelbarer och "Sea Food"?! Det sträcker sig på sin höjd till seg bläckfisk och något som smakar som skivade fiskbullar.Jag spelade t o m ett säkert kort och valde samma rätt som en av damerna med asiatiskt ursprung mitt emot mig beställde in.

"Stick & Bowl" kostade mig bara £5,40 men så här i slutet av en januarimånad var det ovärt.

15 January 2010

Hos slaktaren

Att dela middagsbord med en vegetarian är en ynnest. Det är sällan enformigt, det är gott, bra för magen och good value for money. Men veggodealen ger som störst utdelning när jag äter rött kött. Då menar jag inte bacon, korv och rökt skinka på mackan. Utan när jag investerar i köttfärssås, biff med vitlöksmör eller lammburgare. Väl där och då är tillfredställelsen maximal.

JohnLineButcherJust idag är det slow cooking på gång. Gulasch närmare bestämt. Massor av portioner blir det. Drygt 1 kg kött kom jag hem med igår efter ett besök hos John Line, slaktaren på Harrow Road i närheten av kontoret. Det krävs ingen Masters degree för att begripa de här slaktarna kan sin sak: kön ringlar sig oftast lång utanför.

Jag hade förberett mig inför besöket hos John Line. Studerat delar och styckesscheman av kossan. Pluggat in terminologin. Kollat recept för rätt mängd kött. Var beredd med några begåvade frågor.

För en Gulasch, hade jag tittat efter Högrev i köttdisken i Sverige. Eller möjligen Fransyska. Så jag berättade vad jag skulle koka ihop och bad slaktaren om Chuck (Högrev) eller Brisket (bog) för jag gillar de här lite fetare och tuffa bitarna.

Jag såg spretande, djupfrysta oxsvansar under huggkubben. En plastlåda såg ut att innehålla tungor. Det låg skivor och bit av Pork belly i kyldisken. Majskyckling hängde på krokar. Men ingen Chuck. (Vad är det för slaktare?!). Hur som helst blev jag rekomenderad "Stewing beef". Den kom i rejäla skivor, ganska magert och fritt från senor. Så det fick det bli. Pris? £5,40/kg. Ursprung? Kom av mig att fråga. Han tittade så strängt på mig, Slaktaren, när allt jag ville var att ta del av hans spetskunskaper.

Nu ligger köttet i marinad. Torkad mejram, citronzest och vitlök jobbar i team för att ge Gulaschen guldkant (tack Mats!). Nu, tricket med en lyckad Gulasch är koktiden. Min kommer stå i kastrull på spisen. Men hade jag haft en lergryta hade grytan fått gå i den, i ugnen på 150 grader. När köket är mört, koka en timme till så köttet faller sönder och paprikan är oigenkännlig. Vi får se om tålamodet är med mig för timme 3 ikväll.

12 January 2010

Kardemumman

Listan på svenska accessoarer jag hade velat ha i kyl och skafferi kan lätt bli lång. Men vad tjänar det till att ens lägga tankekraft på vad man INTE har? Jag brukar äta desto mer leverpastej, filmjölk och falukorv när jag är i Sverige på besök. Och stå emot frestelsen handla med mig svenskvaror. Men i väskan med julklappar slank det ändå ner några tillbaka till London: 100g färsk jäst, 1 stor burk ansjovis, wettextrasor och kardemummakärnor. För nu ger jag upp på engelsk cardamom.

Kardemumma i sina gröna kapslar ligger verkligen som i en fröskida med sitt ytterskal och mellanväggar. Och de är i det formatet de kommer här i glasburken man hittar mellan caraway seeds och cayennepeppar. Som valnöten fast mycket mer smått. Ni kan ju tänka er hur mycket pill det blir för lite smörstekta äppelklyftor. Sen är de lite mjuka, kärnorna som pillas ur kapsel. Så för mig, som inte har någon mortel (?!), återstår tillika merparten av jobbet att få till färskmalen kardemumma.

Jag har funderat på varför de här små kryddfröna är så olika. När K gästade London i februari förra året och skulle baka semlor till sitt posse, beklagade hon sig för mig över att hon köpt fel sort. Jag vet att min kära vän L tog den lätta vägen ut för länge sedan och bunkrade hemma i Sverige. Men jag har kommit fram till att det rör sig om samma gröna kardemumma både här och i Sverige. Jag läste två detaljerade och upplysande artiklar från Taffel som snabbt skingrade förvirringen om vi månne bakar på svart kardemumma i Sverige. Och hur jag lättast krossar kardemummakärnor skrivs det spaltmeter om på internet. Kitos!

9 January 2010

Tjocksockor på

London i vinterskrud. Så ser starten på 2010 ut. Likt resten av Europa kan vi också rapportera rekordlåga temperaturer. Frågar du en Engelsman har vi snö. Jag skulle vilja kalla det frost men isfläckarna lurar förrädiskt på farstukvisten.

Oron över nästa gasräkning verkar vara något många har gemensamt. Här är vi alla villaägare - man betalar för varenda droppe gas och kwh el uppvärmning av bostad och vatten kostar. Med den stora skillnaden att isolering och treglasfönster inte är spelare att räkna med i matchen mot Kung Bore.

Jag fick ett sms från vårt hemförsäkringsbolag igår: "Don't turn off your heating if you're away from the cold weather to avoid freezing/burst pipes." Hjälp. Faktum är att det var just det vi gjorde under knappa 2 veckors jullov i Sverige. Kom tillbaka till en cold ridden shoebox. Men nu så, har vi fått upp ångan igen.

Jag har ett nyårslöfte för 2010 och jag skyller det på mitt underbara, fantastiskt goda jullov hemma. Det är att med näbbar och klor ge mig i kast med Stockholms arbetsmarknad, signa ett anställningsavtal och flytta hem med min bättre hälft. I den ordningen. Saknar vänner och familj för mycket för att inte göra mig själv den tjänsten. (Wish us luck!)