1 March 2010

Morrisons

Jag kommer ihåg åren när Netto fanns i Stockholm. Lågpriskedjan som positionerade sig med butiker på centrala innerstadsadresser. Så tyckte man att FELIX Gulashsoppa på konserv för endast 15kr var det enda riktiga så var det svårt smita ut till förorten eller en sömnig industritomt. För jag tycker det är skämmigt handla hos lågbudgetkedjor. I synnerhet hemma i ett perfekt och tillrättalagt Stockholm där konsumtion var ett tecken på framgång under ett par år innan jag flyttade hit. Dessutom har jag jobbat hårt på mitt epitet som Matintresserad. Då kan man inte synas i sällskap med vilka varumärken som helst.

Och i London är det same old same old. Här har också Matkedjorna en inbördes hierarki. Plastpåsar från Marks & Spencer eller Waitrose är det OK ta med lunchlådan i men de från Budgens sportar man inte lika gärna. Men jag har ruckat på en princip. Plånboken får styra numera. Normalt åker jag inga omvägar för lågprisaffärer men i helgen gjorde jag och J en liten utflykt till Shepherds Bush och Morrisons. Trångt och stökigt tillsammans med en föga samarbetsvillig söndagspublik men, jajjemen, more bang for the buck! Och bästa knäcket inom milsvida håll - Wasa Sport-klass.

Jag skulle gärna komma med en vaken jämförelse här. Påstå vilken svensk mataffär som mest liknar Morrisons. Så att läsare av Eat it som i n t e handlat där, kunde skapa sig en egen uppfattning om jag borde ha skämsmössa på för att jag gör det. Men jag törs mig inte på det.

Så istället tänkte jag att två grafer skulle få tala sitt tydliga språk. Och kanske ä n d å upplysa om vilka mataffärer som står till buds i stan jag bor i och vilken dragningskraft de har. Klicka på bilderna och de blir större och mer lättlästa. (Och om ni inte redan har lärt er det av Lotta på STV - ICAhandlare är ett styggt släkte).


No comments: